K.A. Almgrens Sidenväveri är ett stycke svensk textilhistoria beläget på Repslagargatan på Södermalm i Stockholm. Här finns i dag en oanad skatt av berättelser och fascinerande innehåll kring den svenska textilhistorien – långt innan begreppet tekoindustrin myntades i Sverige.
– Här på Södermalm fanns i stort sett hela den svenska textilindustrin under 1700- och 1800-talet. Resten var småfabriker här och var i landet. Men huvuddelen låg här på Södermalm. Öster om Södermalm låg också fabriker för linne, ull och så vidare. Sidenväverierna låg från Mosebacke ner till Zinkensdamm. Som mest fanns här 48 väverier, berättar Jan Lindo, direktör vid K.A. Almgrens.
K.A. Almgrens Sidenväveri har en minst sagt fascinerande historia och det mesta hör ihop med grundaren och entreprenören Knut August Almgren som startade verksamheten år 1833, bara 25 år gammal.
– Vi hade lika många sidenväverier i Sverige då som det finns i hela Europa i dag. Det fanns en massmarknad för siden på den tiden. Det såldes enorma mängder siden på svensk landsbygd och det är grunden för att vi hade så många väverier. Sidensjalen var egentligen den första riktiga lyxartikeln, alla ville ha den. Till och med fattiga torparkvinnor skulle ha en sidensjal, berättar Jan Lindo.
Knut August Almgren var 16 år när han började sin karriär hos ett sidenväveri på Surbrunnsgatan i Stockholm. Här blev han så småningom försäljare och besökte marknader och sålde siden.
– Då kostade en sidensjal cirka en riksdaler. Det var en månadsinkomst för en fattig bondgrabb. Och Knut August sålde sidensjalar på Skänninge marknad för tiotusen riksdaler under två dagar år 1823. Då förstår man vilket sug det var efter den här produkten, förklarar Jan Lindo.
Jan Lindo, direktör vid K.A. Almgrens Sidenväveri
Smugglade in Jacquardvävstolen till Sverige
Under samma tidsperiod började fransmännen producera enorma mängder siden till extremt hög kvalitet och mycket billigare än vad som fanns på den svenska marknaden. Hemligheten var Jacquardvävstolen uppfunnen av Joseph-Marie Jacquard 1804. Vävstolen var välkänd, däremot visste ingen hur den fungerade. Det ville svenskarna ändra på.
Knut August Almgren drabbades senare av TBC och skickades till Frankrike för behandling. Kort därefter blev han friskförklarad i Lyon. Enligt Jan Lindo så hade Knut August fått ett uppdrag från Sverige.
– Han var helt enkelt ditsänd av Mazer & Co där han jobbade för att lära sig Jacquard-tekniken. Knut August utger sig för att komma från den tysktalande delen av Frankrike och accepteras av fransmännen på ett sidenväveri där han får jobb. Han lär sig jacquardvävningen från grunden i två år, det här är 1831, och avslutar därefter sin lärlingsutbildning. Han köper sedan 24 jacquardvävstolar, skruvar isär dem och fyller konjaksfat och russinlådor med delarna som han fraktar upp till Stockholm. Han sätter ihop maskinerna, lämnar över 20 stycken till Mazer & Co och startar sedan eget år 1832 uppe på Mosebacke Torg. Här bedriver han en verksamhet som snabbt blir välkänd och får hovleverantörskap 1844, något som vi fortfarande har kvar.
1846 är Knut August Almgren så förmögen att han köper hela kvarteret rund Repslagargatan på Södermalm.
– Han hade toppteknologi och satsade på försäljning. Han visste exakt hur han skulle sälja. Det var extrema mängder som såldes. Som en av Sveriges rikaste män tar han plats i Sveriges Riksdag och fullmäktige. Tillsammans med sin son startar han också Ackordscentralen, Handelsbanken, Handelskammaren och Köpmannaföreningen. Man innehade ordförandeskapet i Kommerskollegium i två generationer. De bygger upp ett kreditsystem som är grunden för den svenska industriella expansionen, berättar Jan Lindo.
Under 1860-talet faller den svenska sidenproduktionen kraftigt på grund av svält som varar i närmare tjugo år. Missväxten och de svåra åren får bland annat till följd att en stor del av befolkningen flyttar till Amerika. Massmarknaden för siden försvinner.
– Vid 1883 när Knut August Almgren dör finns endast två väverier kvar i Stockholm. Det är också vid den tiden som mycket av textilindustrin försvinner från Stockholm och startar upp i andra delar av landet. Det är endast några av de stora färgerierna som lever kvar framtill 1930-1940-talet.
Berättelsen om Knut August Almgren är fascinerande och det är slående att verksamheten fanns mitt i centrala Stockholm.
– Det finns också spännande historier om kvinnorna som arbetade i industrin. Under några decennier på 1800-talet var K.A. Almgrens till exempel Skandinaviens största kvinnoarbetsplats. Kvinnor hade ju inte rätt att teckna hyreskontrakt under den här tiden. Då betecknades de som lösdrivare och hamnade ofta på spinnhuset på Långholmen. Väverierna fick gratis arbetskraft, berättar Jan Lindo.
En fascinerande mötesplats för konferenser och grupper
K.A. Almgrens är i dag det enda sidenväveriet som finns kvar i norra Europa, unikt med sina originalmaskiner som är 170 år gamla och fortfarande i bruk. Som museum är det Stockholms enda fullt bevarade industriminne och dessutom Skandinaviens äldsta industrimiljö. Idag drivs verksamheten av en stiftelse som har till uppgift att bevara mönsterteckningar och andra föremål för eftervärlden samt vårda den unika maskinparken. Museet är öppet för allmänheten och gruppbokningar samt konferensmöten. I källaren finns dessutom den gamla vedkällaren som nu är inredd till festvåning för alla typer av evenemang.
På de gamla vävstolarna tillverkas idag en liten produktion handvävt siden på samma sätt som förr. Sidentextilierna används bland annat till mycket exklusiva gardiner och tapeter. Ett specifikt uppdrag var bland annat fanor till kronprinsessan Victorias bröllop. En annan beställning kom från Waldemarsudde där sidentyger från K.A. Almgrens nu pryder deras stora matsal.
En produkt som K.A. Almgrens har tillverkat under många år är ordensband till slutna sällskap och grupper. Genom åren har det tillverkats 3 500 band i olika former.
– Ordenssällskapen beställer fortfarande band hos oss. Just nu håller vi på med Timmermans-orden, Frimurarna i Borås och några finska sällskap. Vi har ju alla mönster, färger och exakta instruktioner bevarade för alla produktioner, förklarar Jan Lindo.
Modernt och historiskt i en spännande blandning
K.A. Almgrens är indelat i en äldre utställningsdel och en modernare avdelning av museet. Allt smälter ihop fint i de historiska och karaktäristiska byggnaderna. Museet har fem utställningar om året som riktar sig mot modern textil och konst. Två på hösten och två på våren. Sommarutställningen är speciellt för Mastersstudenter på till exempel Konstfack och HDK.
– Utställningarna är en viktig del av vår verksamhet och en bra möjligheter för studenterna att visa sina kunskaper. Ett besök hos oss ger samtidigt en unik inblick i hur industrisamhället byggdes upp och det är en oerhörd källa till kunskap inom en rad områden. Jag kan verkligen rekommendera fler att ta del av vår verksamhet och de historier som finns här, avslutar Jan Lindo.
K.A. Almgrens Sidenväveri är medlem i TEKO
