Beslutet är ett direkt svar på de problem som uppstått efter att kravet på separat textilinsamling trädde i kraft vid årsskiftet, problem som TEKO varnat för under lång tid, bland annat i ett antal debattinlägg under vinter och våren.
Att denna lagändring kommer är nödvändigt givet situationen. Det finns i dag ingen avsättning för textilavfallet då det inte finns en efterfrågan för det på marknaden, och hanteringen har inneburit stora kostnader och logistiska utmaningar för både kommuner och ideella aktörer. De textila fraktionerna som samlats in har i många fall varit av så låg kvalitet att varken återbruk eller återvinning varit möjliga, något som lett till kraftigt ökade avfallsmängder som i många fall bara stått och väntat på en kommande lösning. Ett problem eftersom textil är en färskvara som kan förstöras av att lagras under en lång tid.
Samtidigt som denna korrigering är rimlig, måste vi också dra lärdom. Insamlingen av textilavfall hastades fram utan att nödvändig infrastruktur och logistik var på plats. Vi hade även ett underskott i investeringar i forskning och utveckling inom området textil, som sortering och fiberåtervinning. Låt oss inte upprepa det misstaget i nästa stora steg: införandet av ett svenskt producentansvar för textil.
TEKO anser att producentansvaret nu måste ges tid att utformas ordentligt, med en tydlig plan och i nära samverkan med branschen. Det får inte bli ytterligare en reglering som rullas ut utan att förutsättningarna är på plats. Sverige bör därför använda sig av hela implementeringstiden som EU-lagen medger för att säkerställa att vi gör rätt från början och att vi kan lära av andra länder som går före. Dessutom är det avgörande att producentansvaret inte blir retroaktivt. De textilberg som nu finns hos kommuner och andra aktörer kan inte lastas över på producenterna i efterhand.
Vi vill även påminna om att de flesta svenska textilföretag är små eller medelstora, ofta innovationsdrivna men med begränsade resurser. Det är orimligt att tro att dessa företag ensamma ska kunna bära kostnaderna för investeringar i sortering, återvinning och infrastruktur. Staten måste ta ett tydligt ansvar för investeringar i den cirkulära omställningen genom att stötta både forskning, utveckling/uppskalning och innovation.
Det vi nu behöver är ett producentansvar som är tydligt, enkelt och harmoniserat med EU, som fokuserar på faktisk textilavfallshantering och som värnar om textilföretagens konkurrenskraft. En välfungerande modell kan absolut bidra till att öka återvinningen och minska miljöpåverkan men vi måste också vara realistiska.
Producentansvaret är inte en magisk lösning. Många av de utmaningar som textilbranschen står inför kommer inte att kunna lösas via lagstiftning. Ett tydligt exempel är den ökande privatimporten av lågkvalitativ textil via e-handelsplattformar, som underminerar både miljömål och marknadsbalans. Här krävs åtgärder på EU-nivå och förändrade konsumtionsmönster.
TEKO välkomnar regeringens korrigering, låt oss nu inte upprepa samma misstag. Ett starkt, realistiskt och framtidsinriktat producentansvar kan bli en viktig del i textilindustrins omställning mot mer cirkulära affärsmodeller och branschen är beredda att bidra med kunskap och erfarenhet. Men reformen måste införas i rätt tid och vara möjlig att genomföra för de företag som ska stå för den.